torsdag

Jag önskar att Mina inte betydde "jag" på estniska. Ända sedan jag såg Martine Dugowsons film Mina Tannenbaum en kylig vinterdag i Uppsala för några år sedan har jag älskat det namnet - men nu kan man ju inte döpa en unge till det. Inte Nina heller, förresten, det betyder näsa. Och Maja betyder hus.

Hedda, däremot, betyder nog bara Hedda. Jag är lite kär i namnet - fast frågan är om det inte gör mig mer än lovligt pretto att jag skulle kunna tänka mig att döpa en (märk väl, mycket mycket teoretisk och eventuell och framtida) unge efter en Ibsenpjäs om en frustrerad kvinna som slits mellan två män. Fast min Hedda -- den där extremt teoretiska - är vild och galen och ungefär fem år.

Mest är jag nog sugen på att se Heddauppsättningen här i Malmö någon gång under hösten. Jag känner mig lite allmänt irriterad över livet just nu - mest för att allt känns lite halvt. Jag jobbar fullt ut. Men annars hattar jag fram och tillbaka, åker mellan Göteborg och Malmö, bor i en halvmöblerad lägenhet utan mina böcker och skivor och med en liten liten tv där jag får in hälften av kanalerna.

Någon gång ska jag ta mig tid och råd att:

Gå på fotoexkursion och leta upp lämplig mörkrumsförening.
Köpa en symaskin.
Sticka.
Skaffa träningskort, börja med yoga eller något annat som sägs vara lugnande.
Ta ridlektioner, åtminstone en helg.
Skriva till mina vänner. E-post i alla fall.
Göra någonting som känns lite halvnyttigt för någon annan. Eller åtminstone bli medlem i de där föreningarna jag gick ur när jag var så pank i vintras.
Dansa mer.