onsdagsangst

oftast är jag så nöjd, så nöjd över att ha ett skrivjobb. men ibland - som idag - önskar jag mig bara bort, vart som helst, bara jag slipper tt-listor och lunch-ekot. för jävlar! vad trött jag är på det ständiga uppslagsletandet, alla rapporter, uttalanden, möten, seminarier, kommentarer, lösryckta citat, blogginlägg, tv-reportage, dokumentärer, filmer, allt detta som ingår i det så kallade nyhetsflödet, allt joxande, allt spel, alla debatter och diskussioner och eldiga inlägg och mesiga försvarstal, alla anklagelser och motanklagelser, alla långa poänglösa utläggningar, alla trista formuleringar, alla beklaganden och urskuldanden, alla finslipade tal.

jag vet, jag vet, oftast älskar jag ju nästan allt det där. Men ibland - som idag - vill jag bara vara någon annan, gärna vackra vackra Anne Sexton (fast helst vill jag vara lyckligare, förstås) och skriva makalösa dikter om sagor.