höger-schmöger

bara en tanke: jo, i valet mellan höger och vänster är jag höger. något annat vore kanske konstigt, med tanke på hur jag försörjer mig. och jovisst älskar jag populärkultur. men pophöger? någonting i begreppet får mig att känna mig obekväm.

jag läste caroline ringskog ferrada-nolis bon-text i helgen ("pophögerns tid"), långt efter att den blivit kommenterad och halvhyllad på alla möjliga bloggar, om hur de konservativa idealen och överklassestetiken omfamnats och blivit hipp. pärlor. champagne. ralph lauren. prada. filmer som metropolitan. tv-serier som brideshead revisited.

en stund är jag med. sedan vill jag bara säga stopp, rör inte mina filmer, försök inte göra politik av mina tv-serier. evelyn waughs roman var briljant långt innan filmatiseringen, den var det också under 90-talet, det är inte dekadensen, vinerna och kläderna som bär upp den utan karaktärerna, dialogen, berättelsen. (Och jo, okej, jeremy irons och anthony andrews gör sitt till, de är makalöst bra i serien.)

Samma sak med Metropolitan - jag har pushat Whit Stillmans filmer (tja, förutom barcelona, då, den är faktiskt ganska kass) på mina vänner i åratal, utan en tanke på att det skulle ligga ett politiskt ställningstagande bakom min smak. Jag blev bara förtjust i dialogen, de smarta vändningarna, Stillmans egenartade karaktärer. Chris Eigeman, inte minst.

Kanske blir jag mest irriterad av Ferrada-Nolis slutkläm: "Men nu när pophögern etablerat sig är det såklart dags att gå vidare igen ... Annars står vi där om fem år och hånglar fortfarande med han Peder på en mingelbild och funderar på svart städhjälp. För det fanns inga bättre alternativ. För vi vågade inte släppa taget om bratten."

Det tar verkligen emot att slänga ihop Waugh och Stillman (och Allen, eller varför inte Scott Fitzgerald?) med Ebba von Sydow och allehanda backslicks, att betrakta dem som politiska val man gör i protest mot någonting annat. Stillman som motsatsen till britpoperan, Waugh som anti-grunge. De förtjänar mer än så. De är värda bättre öden än att avverkas som stilmarkörer.

Men, iofs, här är ännu en tanke: de lär nog överleva det också.