hemlängtan

det här har inte hänt mig på evigheter. jag har göteborgshemlängtan, stark och plågsam göteborgshemlängtan, ungefär som man brukade längta hem när man var barn och borta på läger eller på semester. jag vill åka hem - nu!

ärligt talat vet jag knappt ens vad jag längtar till. kanske en känsla: vind, regn, gator som jag har sett så många gånger att jag hittar rätt även med slutna ögon. måsar och hav som doftar salt. ljuset och öppenheten från alla breda gator och låga hus. I stockholm tynger husen ner mig ibland. till och med naturen kan kännas hård och främmande. var är klipporna? höjderna?

fast ändå vet jag att det jag vill ha, det finns inte där nu. kanske fanns det inte där ens då. faktiskt var jag ganska olycklig under ganska många dagar under mina två vuxenår i göteborg. ständigt fattig, planlös, utan ett riktigt hem. bäst har jag trivts under mina somrar: tomatsoppa på klara med m, kulturtantsdag och drinkar med j, tokdans i k:s gårdalägenhet.

kanske är det inte göteborg jag saknar. utan tanken på en framtid i göteborg.