your girl is lovely, hubbell

Darling Robert Redford fyller 70 idag. Det är konstigt att tänka sig att han faktiskt är lika gammal som Woody Allen. Allen har ju alltid verkat vara minst 40, 50 år - hur mycket han än har tränat, hur mycket han än har omgett sig med yngre kvinnor.

Men Redford, däremot, är fortfarande en golden boy. Åtminstone i mitt huvud. Och det beror nog mest på en film, den härligt bitterljuva "The Way We Were".

Okej, jag vet, det är en film som det är lätt att såga, en typisk chick-flic, en såsig romantisk röra. Men jag älskar den ändå. Redford är Hubbell Gardner, jock-killen med skrivartalang. Den kvinnliga huvudpersonen, Katie Morosky, spelas av Barbara Streisand. Katie är obekväm och politiskt engagerad och efterhängsen och egentligen bara måttligt snygg. Men hon är stark och smart och egensinnig och målmedveten, en tuff kvinnlig karaktär som de flesta romcoms lider en sorglig brist på.

Första gången jag såg den var som 16-årig utbytesstudent i Idaho. Min värdmamma och värdsyster kunde varenda replik, varenda vändning, och till slut satt jag också och grät i soffan.

För några år sedan hoppades jag på en liten renässans för filmen, när Mr Big förlovade sig med Natasha (säsong två av SATC, avsnittet Ex and the City) och Carrie sade hejdå med Streisands slutreplik:

Carrie: ”Your girl is lovely, Hubbell”.
Mr Big: ”I don’t get it.”
Carrie: ”And you never did.”

(Mot slutet av avsnittet inser Carrie att hon är som Katie, för komplicerad och krävande för män som Hubbell eller Mr Big.
"The world is made of two types of women -- the simple girls and the Katie girls." Det är ett fint avsnitt, kanske ett av de bästa under SATC:s historia.)

Men fortfarande verkar det inte vara möjligt att köpa The Way We Were på någon svensk dvd-sida. Jag önskar så ibland att jag hade den hemma i hyllan.