stora robotar och små apor

Bons robotreportage är riktigt sympatiskt, väl värt de 59 kronorna som tidningen kostar. Men varför har de valt en så snäll bild på Giant Torayan? Han är ju allra bäst när han sprutar eld. En 7,5 meter hög robot som dansar, sjunger, sprutar eld och bara tar order av barn – det är ju alldeles uppenbart att skaparen är ett geni.

Någonting som inte är så genialiskt, men lite myssympatiskt, är Martin Luuks små häften, nu senast det långa Andres-brevet "Kära ballongis." Jag läser, ler lite grann - särskilt när jag ser att han har undertecknat med "Väike Ahv", lilla apan. Men samtidigt... varför? Vad gör han när han inte ger ut små Loyal-trycksaker? Jag känner mig lite lurad när jag har läst klart, undrar varför människan inte skriver sina charmiga men ganska menlösa brev i bloggform istället.

Annars... annars är allt löjligt bra. Jag är ledig, för första gången på evigheters evighet, och det är fantastiskt fantastiskt härligt. Idag har jag legat på soffan och läst Bradley K Martins tjocka "Under the Loving Care of the Fatherly Leader – North Korea and the Kim Dynasty" och trots prettofaktorn så har jag mest bara myst.