läslista april

just nu har jag fem böcker på nattduksbordet. tänkte bara posta listan här, så att jag kommer ihåg att faktiskt läsa klart böckerna.

claire messud: the emperor's children. framgångsbesatta 30-åringar försöker ta sig fram i new yorks mediavärld strax före 9/11 - liknande teman som sisela lindbloms "de skamlösa", antar jag, ytlighet, karriärshets, yada yada. men hittills verkar the emperor's children betydligt roligare. det lönar sig att ha fiffiga, intellektuella vänner som åker till oxford och lämnar kvar sina böcker i Sverige.

hanna sofia öberg; glömda. tjejen har bott på flyktingförläggning i Hultsfred i ett år, skriver om möten med asylsökande, middagar, kaffestunder, sfi-lektioner, välmenande svenska grannar, brev från migrationsverket, the whole enchilada. det är... bra, inte lysande, men bra. och som alltid är det både skrämmande och rörande att sätta sig in i denna parallella verklighet, den märkliga asyl- och invandringsbyråkratin där så många vill så väl - men där resultatet ändå alltför ofta blir apati, depression, urgröpta, passiviserade människor.

guy talese: din nästas hustru, om playboy, hugh hefner, porr och sexsekter i kalifornien. usa:s förlorade oskuld. new journalism drivet till sin spets, texterna drunknar i detaljer, man skymtar en maniker i var och varannan mening. men klart underhållande.

robert fisk: the great war for civilisation - the conquest of the middle east. välskrivet, intressant, spännande. nyttigt, dessutom, jag känner mig nyttig bara av att se på omslaget. det enda problemet är omfånget: att göra en pocket på 1368 är snudd på löjligt. den funkar inte i handen, inte i knät, inte i sängen, är för tjock för handväskan och för otymplig för stranden. jag vet faktiskt inte när jag ska lyckas ta mig igenom texterna. men jag vill. (att köpa en pocket på 1368 sidor är förstås också löjligt, pretentiöst, överoptimistiskt - men nu är det gjort, det skulle kännas ännu fånigare att ge sig på den i ett annat format).

dave eggers: what is the what. åh! jag har aldrig varit särskilt förtjust i eggers, egentligen, förstod inte hypen över hans första böcker - även om jag gillar hela mc sweeneys-idén, att killen har tagit hand om sin lillebror och startat skolor och verkar vara en sympatisk människa i allmänhet. men what is the what är makalöst bra. Eggers har intervjuat Valentino Achak Deng, en av "the lost boys" som flydde från Sudan under inbördeskriget, och sedan satt ihop någon slags halvsann roman om hans flykt och försök att bygga upp ett nytt liv USA. det är inkännande, upprörande, chockerande - och samtidigt roligt. och förbannat spännande. fast jag blir avbruten för ofta, jag hinner sällan läsa särskilt långt innan något kommer i vägen, så nu låter jag boken vila tills jag hinner ta mig igenom några kapitel på raken.