tröst

Smarta Jonas skriver fint om tröstkonsumtion. Jag har också tröstkonsumerat en del under de senaste månaderna: wonder boys, studio 60, gilmore girls, buffy.

Och i dag tillbringade jag flera timmar på ett av de mest trösterika ställen jag vet: Borders. Jag vet att man borde gilla små, finurliga, personliga bokhandlar mer - men det finns något så fantastiskt välkomnande med den stora amerikanska varianten. Tidningar och böcker från golv till tak - finns det något bättre? Man kan gå runt i timmar, plocka upp en bok, vända och vrida på den, ställa tillbaka den, plocka upp den igen, gå runt en vända och fundera på hur boken känns i handen och hur man ska lyckas prångla in den i bokhyllan. Här och var finns det fåtöljer utplacerade, det är folk överallt, men det hörs knappt - för alla, utan undantag, läser något. Klassiker. Deckare. Sagor. Konstiga hantverksmanualer. Till sist kan man strosa in på Starbucks, köpa en tall latte och slå sig ner i ett hörn med sin trave av böcker och tidningar och bara bläddra, ögna sidorna upp och ner, låta timmarna flyta förbi.