farväl Stars Hollow

Ok, det här blir antagligen det allra sista gilmore girls-inlägget på den här bloggen. Nu har jag precis sett klart på det absolut sista avsnittet av serien. Och vad kan man säga? GG-folket vet hur man ska göra säsongsavslutningar.

Säsong sex var ganska förfärlig ibland, men säsongsavslutningen var så charmig att jag förlät serien i alla fall. Säsong sju har också lämnat en hel del att önska, men avslutningen... tja, den funkade. (Funkade i betydelsen att jag sitter här och ler och är alldeles rödgråten.)

Efter några minuter slutade jag t om bry mig om att själva premissen är helt absurd (Stars Hollow ordnar en stor fest åt Rory som ska flytta från stan - som om Rory vore någon slags superkändis, som om det fanns någon slags konsensus om att hon var värd tusen gånger mer uppskattning och kärlek än de andra ungarna i Stars Hollow.)
Rory fick äntligen vara den där vanliga, mänskliga Rory jag tyckte så mycket om i de första säsongerna: hon har ostyrigt hår och dålig hållning och är lite blyg och ganska nervös. Lorelai fick vara kärleksfull, omhändertagande, snudd på vuxen. Och Emily... fick vara sig själv.

Egentligen finns det en hel del att analysera och kritisera i Gilmore Girls. Den medelklassputtriga hålan Stars Hollow gör mig galen. Sättet manusförfattarna har missbrukat karaktärerna i serien är rent förbluffande. (Rorys förvandling från ett blygt pluggo till glamourflicka-med-störtrik-och-lättsam-pojkvän under säsong sex är bara ett av seriens rejäla felsteg). Jag har undrat själv varför jag har älskat serien så mycket.

Kanske hittar jag det bästa svaret här, i Dana Stevens artikel "The most bookish show on television". I GG används böcker som identitetsmarkörer - och inte bara ibland utan jämt och ständigt. När Dean först fick syn på Rory satt hon och läste Madame Bovary. När Rory blev intresserad av Jess handlade dialogen om Ginsberg och Hemingway. Och när Logan och Jess träffades - och grälade - lyckades manusförfattarna klämma in en rad snygga referenser där också.

Logan: Oh. You penned the great American novel, Jess?
Jess: Wasn't quite that ambitious.
Logan: So what are we talking here? Short novel? Kafka length, or longer. Dos Pasos? Tolstoy? Or longer? Robert Musil? Proust? I'm not throwing you with these names, am I?
Jess: You seem very obsessed with length.

Rory har en egen bokklubb (söker man på Rory's book club får man upp över 35 000 träffar). Det finns listor på Amazon med böcker som Rory har läst. I GG får alla blyga, töntiga, nördiga bokslukare upprättelse. I GG är bokslukarna idealet.