torsdag

Två dagar kvar till nyår. Listmanin är uppenbar - alla bloggar med självaktning verkar ha haft någon sorts julkalender, nedräkning, uppräkning, topplista eller annan uppgörelse med året under de senaste dagarna.

Jag började också på en årssummering - men kom bara till januari och C:s begravning innan jag gav upp. Det är för mycket som har hänt som jag inte vill påminna mig själv om, för många dåliga dagar, för många obehagliga upplevelser.

2005 har visserligen varit bättre än 2004 - svackan jag upplevde det året skulle jag inte vilja ha igen för alla pengar i världen. Men 2005 har ändå innehållit tillräckligt med jävligheter för att jag nu ska längta framåt, till 2006, mer än bakåt.

Fast nu är jag förmodligen överdrivet negativ. Det har ändå hänt en hel del fantastiska saker under de senaste par åren, saker som jag borde vara - och faktiskt också är - riktigt glad och tacksam för. Kärlek. Vänskap. Nya upptäcktsfärder.

Härom dagen gick jag in på ett community jag inte besökt på många månader och läste en bunt gamla dagboksinlägg som jag själv skrev för några år sedan. Ett av inläggen innehåller just en typisk nyårslista, med önskningar för de kommande åren.

Jag blev minst sagt förvånad när jag insåg att jag faktiskt nu kan pricka av flera punkter på listan. Ungefär det här skrev jag:

"Jag vill skratta mycket och kyssas mycket". Check.

"Jag vill solsemestra i Jalta, klättra, se kastanjeträden blomma i Riga". Check.

"Någon gång skulle jag vilja skriva någonting annat än konstiga internetdagböcker, kanske till och med någonting som har betydelse för någon annan".

hmm. Det där är svårare att bedöma. Men nu för tiden får jag faktiskt betalt för mitt skrivande - något jag knappt ens vågade hoppas på då. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Mycket av det som fanns kvar på listan är sådant som jag fortfarande vill uppleva. Jag vill resa mer, ha bättre ekonomi, vara snällare, roligare, smartare. Bättre på att lyssna och laga mat. Jag vill dansa mer och lära känna fler människor.

Men mest av allt vill jag nog att människorna som nu på ett eller annat sätt finns omkring mig ska fortsätta finnas där - och att de ska må bra. Det borde väl inte vara en helt ouppnåelig målsättning för 2006?

maken

Jag har läst många böcker under året. En del har varit riktigt jobbiga att läsa, som Anne Applebaums "Gulag". Andra har jag svalt med hull och hår, som små m&m's, som Curtis Sittenfelds "Prep".

Men årets starkaste bokupplevelse är nog, trots allt, en bok jag läste för första gången redan för tio år sedan och läste om i höstas: Gun-Britt Sundströms "Maken".

Martina och Gustav möts, blir ihop, gör slut, blir ihop igen, är trogna och otrogna, ilskna och apatiska, förälskade och likgiltiga på ett så smart och verklighetstroget sätt att jag fortfarande har svårt att tro att de aldrig har existerat. Dessutom är Maken en fantastisk skildring av Stockholm och 60-talets studentliv.

Varför finns den inte i nytryck? jag vill fylla mina vänners julklappsstrumpor med lite äkta kärlek.