Fem anledningar till lycka

Det var på spårvagnen på väg hem jag insåg att jag faktiskt kände mig lugn och lycklig, att någon slags julfrid hade lägrat sig. Kanske beror det på följande:

1. julsånger, fyrstämmigt, i rummet bredvid. live, bör kanske tilläggas. körövning.

2. på vägen hem mötte jag en pojke, kanske fyra år, som fraktade hem familjen julgran på sin tramptraktor. pappan gick bredvid och smålog, men pojken bevärdigade honom inte ens med en blick. det här var hans projekt, nej - hans plikt! granen skulle hem, fort. tramp-tramp-tramp-tramp.

3. jag träffade på en högstadiebekant i en kassakö idag. det går bra för honom, verkar det som, håret är mörkare än sist, annars ser han ut som när han var tjugo. han syns ibland i olika reklamfilmer och har fyra-fem olika teaterprojekt på gång. när jag berättade om min vardag var han sådär lagom ointresserad, jaha, är det kul?, inga komplimanger, inga förolämpningar, inga undringar om kollegor och ansvar och lön. åhå så skönt.

4. julklapp till mig själv: martina lowdens "allt". sidorna har guldkanter. hela boken är full av listor och litterära referenser och små fragment av dialoger. det är tokpretentiöst och ibland lite småtråkigt men ofta roligt, roligt, roligt. och galet smart.

5. pianoklink till frukost. ett hem utan piano är inte ett riktigt hem. jag har inte bott i ett riktigt hem på snart tio år.