blå och tråkiga

Jag läste precis det Jonas har skrivit på Extraallt om the Non Muppet Generation, och kan bara hålla med om smurfarna: de är blå och tråkiga.

Jag tyckte att smurfarna var toppen innan jag läste om tjejsmurfen, och plötsligt insåg att alla andra smurfer var killar. Innan dess hade jag försökt klura ut vem som kunde vara vad - den enda som helt helt säkert var kille var ju gammelsmurfen. Jag kände mig lurad, blåst, ignorerad - och ändå var jag bara typ sex år.

Samma sak hände när någon berättade för mig att kaninen i Nalle Puh var en kille. Jag hade tagit för givet att kaninen var en tjej, helt enkelt eftersom killöverskottet annars skulle bli så vansinnigt stort. Men nej då, tjejerna fick nöja sig med moderliga Kängu som förebild. Jag är fortfarande lite besviken på A. A. Milne.

veckosummering

Jag har ingenting att säga. Istället postar jag en liten veckosummering:

Antalet påbörjade böcker: 3. Salt av Mark Kurlansky,The History of Love av Nicole Krauss, The Believer Book of Writers Talking to Writers.

Antalet biofilmer: 1. Grizzly Man. Jag hade aldrig trott att det skulle vara en sådan upplevelse att se Timothy Treadwell skutta runt i skogen och prata barnspråk med rävar och björnar: "Man, this was a huge bear! And he stood right here and was rub-a-dubing against this tree... man, this bear was huge". På många sätt verkar han ha varit en idiot, men en fantastiskt fascinerande sådan.

Antalet hyrfilmer: 1. Mitt liv utan mig. Smetigt ämne: 23-årig husvagnsboende tvåbarnsmamma får cancer men berättar ingenting för sin familj. När jag kom hem med filmen i väskan blev jag lite paff över mitt val - men den var bättre än man hade kunnat tro. Och det faktiskt mer tack vare Sarah Polley än Mark Ruffalo.

Antalet utflykter: 1. Till Vällingby, av alla ställen. Jag kände mig ganska mycket som en arkitekt-a-kursare... förutom att konversationen mer handlade om Kongo, elaka dumpningar och alternativa karriärer än Sven Markelius, modernism och ABC-stadens nackdelar och förtjänster.