fredag, maj 12, 2006

en bit av laurie


Jag vet, jag är pinsamt efter. Alla tv-bloggare med någon sorts självaktning verkar ha sett alla House-avsnitt för länge sedan. Det är först nu i veckan som jag verkligen har hunnit falla för den misantropiske, bittre Dr Gregory House - men då har jag fallit desto hårdare. Jag vill ha mer, nu.

För vem kan få nog av Hugh Laurie när han surmulet konstaterar att "Dying people lie too. Wish they’d worked less, been nicer, opened orphanages for kittens. If you really want to do something, you do it. You don’t save it for a sound bite"

...eller när han vräker ur sig dissar som den här? (dr Spain har sökt ett jobb hos Dr House och har just fått nobben eftersom han har en tatuering)
Dr. Roger Spain: Wow, I thought you'd be the last person to have a problem with nonconformity.
Dr. Gregory House: Nonconformity; right... I can't remember the last time saw a twenty something kid with a tattoo of an Asian letter on his wrist. You are one wicked free thinker! You want to be a rebel; stop being cool. Wear a pocket protector like he does, and get a hair cut. Like the Asian kids that don't leave the library for a twenty hours stretch. They're the ones that don't care what you think.
[pause]
Dr. Gregory House: Sayonara
[Dr. Spain exits office]
Dr. Wilson: So, should I go through all the resumes looking for Asian names?
Dr. Gregory House: Actually, the Asian kids are probably just responding to parental pressure, but my point is still valid.

Fast kanske, kanske är det bara min Stephen Fry och Hugh Laurie-fanatism för sisådär tolv år sedan som får mig att fastna så för Dr House. De står på något sätt för allt det där som jag gillar med brittisk humor: de är vansinnigt intelligenta, kvicka, snabbtänkta, empatiska, självironiska, har en stark tro på vetenskap och rationellt tänkande, de är bildade - och skäms inte för det. De där enstaka stunderna när Hugh Laurie klinkar på ett piano räcker för att göra mig alldeles varm och lycklig, precis som jag alltid blir av att se allsången i slutet av Peter's friends.

4 Comments:

Blogger Andrea said...

Ännu en skön Hugh-roll:
Mr Palmer i ”Sense and Sensibilty".
Sur, grinig, arrogant - men innerst inne godhjärtad när något verkligt viktigt händer.

Låter det som nån man känner igen?

4:32 em  
Blogger karin said...

åh, jag hade nästan glömt att han var med där. det är en fin filmatisering, nästan allt ang lee gör är ju lyckat...

8:59 fm  
Anonymous Tomas said...

Säsongsavslutningen av House var fantastisk! Det blir bara bättre för varje avsnitt. Längtar redan till nästa säsong.

3:43 em  
Anonymous carlh said...

Jeeves & Wooster var underbart. De var båda så perfekta i rollerna. Yes Sir Watkyn, sir!

12:58 fm  

Skicka en kommentar

<< Home